Historien Om Lilleman

Nu ska jag skriva om en ponny som jag haft mycket roligt med de senaste två åren. Lilleman kallades han i med att han var liten. Som jag precis skrev var han en liten ponny, men i den lilla ponnyn fanns något mycket större. Han trodde att han var den stora hingsten elr mustangen i vilda västern. Han gjorde precis som han ville hela tiden. När jag träffade Lilleman första gången var det på min ridskola. Jag red aldrig han i med att jag var för stor. Men ponnyn var otroligt söt och drog mycket uppmärksamhet till sig. På ridskolan var han kanske i 3 veckor och det var i den vevan då min första sköthäst dog. 3 veckor på en ridskola är inte så långt tid. Men dom kunde inte behålla honom då han bara kastade av och gjorde de kan själv kände för hela tiden. Så ridskolechefen gav bort Lilleman i graviditets present till en tjej. Och denna tjejen är hon som äger min nuvarande sköthäst, Lina heter hon. Så lina fick Lilleman i present och det passade henne jättebra då han behövde en sälskapshäst till sin d-ponny. Typ 2 veckor efter att Lina fick Lilleman började jag rida hennes d-ponny Nicholaj. Så när jag kommer in i hennes stall första gången för att rida Nicholaj står Lilleman där och ser glad ut. Jag märkte snabbt att Lilleman inte hade någon respekt för människor då han bet och sparkade mot mig. Så jag tog tag i honom och hade som mål att få han snäll och ridbar. Efter ett halvår kunde jag rida på honom utan problem och jag kunde gå ut och gå med han utan att han drog och skulle slita sig. Jag tränade ofta honom till hands. När jag började med Lilleman kunde jag ingenting om sånt och jag tog inte hjälp av någon häller. Men jag försökte hitta lösningar på problemet själv och det gick bra. Vissa dagar var det motgångar och vissa dagar var det medgångar, men vi tog oss uppåt. Nu i våras kunde jag löslångchera honom och jag lärde han att göra saker på kommando. Lilleman var frånbörjan en ponny som skänktes bort i present, men det många timmars träning är han i dag världens goaste familjeponny som vem som helst kan ha roligt med. För ett tag sedan ville Lina låna ut Lilleman på foder, så hon satt in en annons på blocket.se. Och det var många som hörde av sig och ville komma och kolla på den lilla ponnyn. Nu är Lilleman hos en 8åring, så han blir han ompysslad dagligen och riden ofta. Jag saknar han otroligt mycket, men vet samtidigt att han har det bra. Jag hoppas verkligen att jag får träffa Lilleman snart igen. För nu bor han ganska långt iväg så man kan inte bara åka och hälsa på sådär en eftermiddag. Men jag och Lina får ta oss tid nu någon gång och köra alla de milen för att hälsa på honom. Jag har gjort en film, så kolla på den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0